Min mamma, hur ska vi klara detta?

Solbruden på sista versen.

Under förmiddagen igår fick jag ett telefonsamtal från läkaren som har hand om min mamma, som bor på ett hem. Han sade att hon är dålig nu, sover mest dygnet runt och blir allt svagare då hon inte rör på sig eller äter och dricker så mycket. Han ville att vi skulle göra en behandlingsplanering för henne så att hon skulle få det så lugnt och bra som möjligt. Berättade att de ger mediciner för smärta och ångest i slutskedet, men att de utöver detta, inte vill utsätta henne för att åka in till akuten ex om hon skulle bli sjuk, få feber eller dylikt. Han sa att de patienter som körs in till sjukhus med ambulans oftast dör på akuten, om de rycks upp från sin plats i ett sånt här skede. Ungefär så tror jag att han sa. Jag fick uppdrag att kontakta mina syskon och sedan återkoppla till en sjuksköterska om vi vill ha det så som han föreslår.

Läkaren trodde att mamma har en kort tid kvar.

Jag var på väg till en vän precis när han ringde, min första provtur i nya bilen. Jag åkte dit och pratade med henne, men ringde inte mina syskon, tänkte vänta tills de slutat jobbet.

Senare åkte jag till min sjukgymnast och fick akupunktur. Kände mig helt utpumpad innan. Men efteråt piggande jag till så pass att jag orkar in på jobbet en sväng och sedan hem och lagade mat.

Mina tankar är dock till och från jobbiga. Hur ska jag kunna sova i natt? Hur ska vi klara av att mamma lämnar oss? Det ploppar upp hela tiden.

För mammas skull är väl det som ska hända det bästa. Hon har inget liv, bara en väntan på döden. Hon har en svår demenssjukdom som gör att hon inte alls kan kommunicera med oss. Hennes tankar och vad andra säger, kan hon inte få ihop eller behålla. Hon sover mest. Är 85 år snart. Läkaren sa att kombinationen av åldern och sjukdomen är avgörande och påverkar hennes kropp, att den lägger av mer och mer.

Jag känner mig helt spänd. Uppstressad inuti. Rädd.

Inlägget blev aldrig färdigt. Nu är det dagen efter. Jag hade svårt att somna i går natt, kanske halv två.

Jag ställde in mitt planerade besök på arbetet idag och åkte till mamma. Jag har varit där från klockan tolv till halv fem. Jag var periodvis helt slut och jättetrött. Läget är sådant att hon inte äter dricker eller är uppe. Personalen kallar det för palliativ vård, som de ger henne nu. Så läget är illa. Hon har extravak i natt. Jag sover hos min syster. Min brors familj är där i kväll. Det här är inget jag kan styra över och det funkar egentligen inte för en utmattad. Jag har inte kraften att orka med det, men mina reserver får träda in nu. Det är min mamma och jag är med henne så mycket jag kan. Jag tar en dag i taget.

Om vägen blir lång eller kort, om det sker idag eller om en vecka vet vi inget om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *