Nu orkar vi snart inte mer!

Lilla mamma, jag tänker på dej hela tiden och du är så fin!

Jag åkte till mamma sent igår kväll. Min syster och jag satt med henne när hon sov till halv tre. Det hände lite saker så vi trodde att hon skulle gå bort men hon blev lugn och fortsatte sova igen. Sköterskorna märkte skillnad idag, när de vände på henne. De sa att hon inte alls är med längre, mer inne i sin egen värd och mer avslappnad i kroppen. Det är nära nu.

Min syster sitter hos henne nu men vi har bestämt att vi inte kan vaka hela tiden. Vi orkar inte det och vi behöver göra andra saker också. Om hon dör när vi inte är där, så tar personalen bra hand om henne. De lämnar henne inte ensam en sekund.

Jag har sagt hej då till mamma nu. Tror inte att jag ser henne mer. Jag trodde jag skulle orka vara med in i det sista och hålla hennes hand. Det är ju det man vill. Men jag är så trött efter nio dagar hos mamma nu och att åka fram och tillbaks nio mil enkel väg.

Jag har tagit mitt beslut nu och accepterar det. Vi har varit med henne hela tiden när hon behövde oss som mest. Nu sover hon djupt och är inte kontaktbar. Personalen tror att hon kommer att somna in i sömnen.

Vi har arbete att orka med även efteråt. Mamma hade inte heller velat att vi skulle ta död på oss i detta. Arbetet som följer har vi ännu inte orkat tänka på. Jag har inte krafter kvar att ringa till begravningsbyrån men min syster har som tur är.

Nu måste jag sova igen lite sömn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *