Egentligen orkade jag inte idag!

Mamma du är mig så kär.

Det tog så lång tid innan jag somnade igår kväll. Med mobilen på bredvid sängen, vände jag och vred mig, undrade när telefonen skulle ringa. Vid halv ett fick jag ett sms av min bror som kommit hem från mamma. Hon sov lugnt hela tiden, skrev han. Efter det någon gång somnade jag.

Halv fem jamade katten och ville ut. Jag undrade förvånat över att ingen hade ringt. Somnade om efter att ha släppt ut honom. Vaknade klockan åtta av ett sms från Kappahl. Gick upp lite och sa hej till min man som skulle till jobbet. La mig igen och trodde det var kört att sova, men somnade om ända till tio! Fick sms av min syster då, som skrev att hon skulle äta frukost och åka till mamma.

Jag gick upp och kände mig så in i norden slut. Benen var blytunga och jag tänkte det här går inte mer nu. Jag kommer inte orka åka idag. Så jag bestämde mig för att vänta tills eftermiddagen och se hur läget var då.

Ute var det strålande väder och lite varmt och jag tänkte på hur det brukar vara alla vanliga dagar. Det var ingen vanlig dag för mig, solen och dagen var inte min. Efter att ha suttit inne i tio dagar med mamma känns det konstigt att kunna gå ut. Jag vattnade blommorna ute och satt på altanen i en stol en stund. Pratade med mina döttrar, men de var inte på humör för kontakt.

Jag väntade på att min man skulle komma hem från jobbet. Jag ville fråga om han kunde följa med mig till mamma. Orkade inte göra mig lunch. När han kom hem lagade vi mat ihop och jag åkte iväg själv efter att jag ätit. Då var klockan redan halv fyra.

Piggnade till av maten. Min bror ringde på vägen. Vi pratade om mamma och om det var rätt att hon ska ligga så här och sova utan vätska eller näring. Vi har fått information av sköterskorna på hemmet där mamma bor, hur allt går till. Jag har läst om det på nätet, palliativ vård och vård i livets slutskede. Det står att personen inte dör av svält eller vätskebrist. Utan att personen håller på att dö och då inte varken vill eller kan dricka eller äta. Att organen inte kan ta emot. De känner ingen törst eller hunger. Ingen näring i världen kan heller stoppa förloppet. Vi får acceptera detta om igen. Men skönt att prata om det tillsammans.

Jag satt hos mamma och hon sov så fint. Det var en väldigt vacker kväll och vi hade fönstret öppet. Det kändes väldigt rofyllt och lugnt. Jag var glad att jag hade kämpat mig till henne. Det var vår lördagskväll.

Jag skötte mammas mun ordentligt när jag var där, det hade jag läst om hur viktigt det är. Det blev endel pyssel och ögonen behövde tvättas försiktigt och länge innan de blev rena. Mamma sov lugnt hela tiden.

Jag stannade tills min syster kom på kvällen och körde hemåt i skymningen. Efter halva vägen var jag riktigt trött igen. Men så skönt det är att komma hem alltid.

Nu skrev min syster att det är svårt att ta beslut om hon skulle åka hem eller stanna. Jag uppmanade henne att åka hem. Mamma kände att vi var där hos henne idag. Det är jag övertygad om. Det syntes i hennes ansikte när vi pratade med varandra. Att hon var med lite grann och andningen ändrades, blev ytligare. Vi orkar inte om vi inte får sova. Mamma kan ju somna in, när vi inte är där och det får vi förlika oss med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *