Osäkerheten talar

Mina fina röda tulpaner!

Osäkerheten kring hur jag egentligen mår, smyger sig in. Tänk om jag inte fixar att jobba?

Min hjärna hänger så dåligt med. Jag glömmer så mycket. Inte bara glömmer en kort stund.

Jag bestämde igår att jag skulle ringa till begravningsbyrån för att fråga efter deras mejladress. Jag ska skicka dem ett foto på mamma, som vi ska ha på programbladet till begravningen. Det är ju bra om det kommer in i god tid, så min hjärna sorterade detta som viktigt igår kväll. Idag var det helt borta ur minnet, ända till klockan 18 då jag pratade med min syster och vi kom in på det. Då kom jag på det. När jag kom på det så kändes det som en information som låg väldigt långt bort.

Det var fler ”viktiga” saker som jag hade tänkt göra idag, skicka in en reseräkning till klubben för helgens läger, anmäla dotterns skada i handen till försäkringen, eventuellt ringa en firma angående robotgräsklippare. Inget av detta har överhuvudtaget slagit mig under dagen. Det känns lite skrämmande faktiskt.

Mitt fokus idag var på att komma i tid till sjukgymnasten för akupunktur. Även att hämta min väninnas hund. Jag hittade på det igår på dagen, att jag skulle låna hem lilla Yra för att lättare komma ut på mina promenader. Det kom jag i alla fall ihåg!

Idag blev jag väldigt trött. Dagen har ju varit helt strålande av sol! Kanske har värmen tröttat mig. Eller så var det för mycket med allt jag hade att tänka på. Jag gick upp i att jag hade Yra här, gick promenad, satt med henne nere vid sjön och tittade på utsikten, duschade, badade Yra, tvättade och hängde ut på altanen, filade hälarna, åt mat och solade.

Min promenadkompis

Det var när jag kom hem från akupunkturen som min energi bara tog slut. Då började jag tänka på om jag kanske inte var så pigg ändå som jag tror. Energin kom inte tillbaka fast jag låg på altanen resten av kvällen.

Två saker som gör mig osäker på om jag håller för jobb är energinivån, om den är tillräcklig och mitt minne eller om det är koncentrationsförmågan som är så dålig. Det sista undrar jag på vilket sätt det kommer att påverka jobbet. Om jag kommer glömma att jag ska ha en patient kl 14 till exempel. Eller om jag kommer att glömma detaljer från ena samtalet till det andra. Eller om jag lovar att göra något och så glömmer jag det innan jag hinner skriva upp det.

Jag får hitta ett sätt att skriva ner och spara allt som är viktigt att minnas. Och stryka på listan när det är gjort. Jag kan också glömma såna saker som jag redan har gjort. Det känns ännu konstigare.

Idag hände det i flera situationer. En i badrummet när jag torkade golvet efter duschen. Jag torkade allt utom på det ställe där det var mest vatten. Men på slutet tänkte jag, äh jag slänger fothanduken i tvätten istället, så torkar jag även där. När jag skulle torka där, där det var mest vatten, så var det torrt, jag hade redan torkat upp där. Men jag minns inte att jag hade gjort det. Det finns inget minne av det i min hjärna.

Precis samma sak hände när jag åt. Jag hade en liten ost bredvid tallriken. Mitt i måltiden tittade jag på osten och såg att halva var uppäten. Jag blev så förvånad, jag hade inget minne av att jag hade påbörjat osten. Inte ens, ja just det, jag tog ju lite förut. Det var inte heller det att jag var upptagen i mina tankar med något speciellt som kan ha distraherat mig. Det här känns väldigt märkligt. Som om hjärnan inte registrerar eller helt och hållet tappar bort delar av mina upplevelser. Jag har märkt att ju piggare jag blir, nu mer gör jag och fler tillfällen att glömma uppstår nu, så jag märker av problemet med hjärnan mycket mer nu. Eller så har det blivit värre. Jag vet inte vilket.

Det går upp och ner med min energimängd men det svänger inte så kraftigt som tidigare. Den här fina perioden som jag har haft med mer energi är ju min längsta period under sjukskrivningen. Jag är inne på femte veckan nu så det börjar kännas stabilt på ett nytt sätt. Jag blir bara rädd att jag misstar mig igen. Att det inte håller i, eller att jag bara tror att jag är piggare för att det är ljust ute och sommar.

Ibland är jag också rädd för att det är akupunkturen som gör mig piggare och att när jag inte får gå dit mer, kommer jag bli trött igen. Tänk om det verkligen är så? Jag har ökat behandlingarna till varje vecka det sista, tidigare gick jag varannan, tänk om det är därför jag fått mer energi och att jag måste sluta med akupunkturen precis när jag ska börja jobba? Jag vet inte hur många gånger man får gå. Så här går mina tankar när jag blir tveksam och osäker.

Jag måste prata med rehabkoordinatorn om detta på torsdag. Vad jag ska göra om jag blir lika utmattad igen efter en månad på jobbet. Två veckor kommer jag vara tröttare bara av all ny information och nya intryck, det räknar jag med. Jag måste få tro på att jag är bättre nu! Det är ju ändå drygt fyra veckor till och från, beroende på hur jag sover också. Sömnen är det viktigaste för att jag ska orka. Jag hade ju fyra skitdåliga nätter nu när vi åkte på idrottslägret. Trots hotell för dyra pengar. Hur sov de andra på sina luftmadrasser i klassrum på skolan? Kanske bättre!

Plommonträdet blommar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *