I maskrosens tecken

Jag har alltid tyckt om maskrosor. Så fint!

Förklaringen till min trötthet igår är att jag är på väg att bli sjuk. Idag har jag haft kroppsvärk och känner mig ruggig och trött. Jag sov på dagen som jag sällan annars kan göra. Kroppens signaler var mycket starka och gick fram, det var bara att gå och lägga sig och blunda.

Jag måste erkänna att jag har svårt för det, att ge mig en chans att somna. Jag väntar gärna med att blunda och släppa taget om allt tills den värsta tröttheten gått över i nån form av dåsighet istället. Jag slösar bort tiden med mobilen eller läser i en bok tills ögonen faller igen. Från och med nu ska jag bara gå och lägga mig och blunda. Somnar jag så somnar jag. Inget farligt kan ju hända mer än att jag inte somnar.

Jag har ju fortfarande Yra här. Trots kroppsvärk följde vi gårdagens rutiner och gick ner till sjön. Där satt vi och tittade på utsikten länge. Jag hade mobilen med och tog lite kort. Grusvägen ner till sjön var kantad av höga ståtliga maskrosor. Även i mitten av vägen, en lång rad av gula härliga blommor.

Jag tänkte på det då, vilka överlevare, vilken enorm energi som måste finnas i deras små frön och rötter, för att åstadkomma denna kraftfulla uppväxt! Jag önskar att jag var ett maskrosbarn. Med superenergi och överlevnadskraft, som inte slås ut av dålig omgivning och miljö. Då hade jag aldrig blivit utmattad.

Jag hade sådan där härlig energi en gång i tiden. Jag gjorde en massa saker. Jag njöt av livet varje timme i frihet. Jag kunde vila mig också och slappa. Jag var nog av eller på. Kanske tog jobbet mycket kraft även då. På den tiden hade jag mycket svårare att acceptera att jag måste jobba åtta timmar per dag och jag tror det tog kraft att känna sig tvingad in i systemet varje dag. Även om allting var mindre stressigt förr och man hade tid att skratta med varandra på jobbet.

Jag kanske skulle ha mått bättre av att jobba på schema så arbetslivet inte hade känts så fast och regelbundet. En ledig dag mitt i schemat hade nog piggat upp. Jag hade ett jobb med varierat schema, ett sommarjobb på Hinseberg. När jag var runt 20 år, där jobbade vi oftast 12 eller 14 timmar i sträck. Minns att det kändes som att bo på jobbet. Men jag upplevde i gengäld att jag var ledig ofta och kunde släppa jobbet bakom mig.

Bild från dagens utsikt vid sjön.

Jag har lagt min energi på så mycket olika roliga saker genom livet. Det har varit både fartfyllda och lugna saker. Jag har skrivit mycket, skrivit musik och spelat in, spelat i band, spelat för mig själv hemma i timtal eller med någon vän. Keramik, målning, utbildat mig till bla massageterapeut, fotografering och framkallning, resor och olika idrotter mm.

Jag har alltid förut haft många vänner och träffat dem och skrivit med dem som bor långt borta. Rest långt för att ses. Det var under de åren när jag hade både familj, hund, katter och häst, som jag tappade kontakten med många. Jag fick nya vänner i stallet, bland barnens kompisars föräldrar, genom barnens aktiviteter mm. Det var svårt att hinna med att ses med alla, tiden fanns inte. Alla gillade inte att snacka barn och häst heller.

Jag minns att jag tänkte på mina relationer när jag hade häst. Jag tänkte att jag valde att ha häst just då. Det gav mig så oerhört mycket. Min häst var allt för mig. Jag kände en sådan djup kärlek för hästen att ingen kärlek för andra människor kunde slå det. Han var lika mycket värd för mig. Det kanske bara ni som älskar djur kan förstå. Jag visste att jag offrade bland annat relationer och även heminredning, för att få uppleva detta. Det var ingen bra kombination eftersom jag inte tyckte att vi hade det fint hemma, så kände jag mig inte bekväm med att bjuda hem alla vänner.

Att ha en egen häst var en dröm under hela min uppväxt. Jag bara var skyldig mig själv att ge mig erfarenheten av att äga en häst och ta hand om den. Jag ångrar det inte en sekund, trots att man alltid har för mycket häst även om man bara har en häst. Om du inte har ett stall hemma kanske, det hade inte jag.

Men som vuxen blev det också en kontakt med naturen och jorden som hade stor inverkan på hur jag trivdes med mitt liv. En närhet och ett samspel med årstider, väder, insekter och mycket annat. Jag ska inte uppehålla mig vid ämnet häst, för det finns väldigt mycket att skriva om det i så fall. Men för mig var det en underbar men också väldigt stressig tid i mitt liv.

En fin häst som bor i närheten.

Det har blivit två långpromenader idag trots förkylning på gång. Så bra är det med en hund. Nu ska vi snart ut igen en liten sväng. Får se om jag kan somna gott i kväll. Har tid med rehabkoordinatorn i morgon och jag vet inte riktigt vad jag ska säga till henne än.

Vi tittar på utsikten jag och Yra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *