Beslut om att börja arbetsträna!

Nu är pingsthelgen över.

Det har hänt en hel del med mina planer framåt sedan jag skrev sist.

I torsdags hade jag möte med min rehabkoordinator på vårdcentralen. Det var ett bra samtal och hon tyckte att min plan var bra. Jag hade bestämt mig för att börja jobba 25% när jag har fått tillbaka min energi lite mer, efter mammas bortgång. Hon tyckte att det lät bra men föreslog mig att börja med arbetsträning istället för om det gick att få. Detta pga att det är svårt för mig att veta nu vad jag kan göra på jobbet och vad som kanske inte fungerar.

Jag bad att få vara ledig på något sätt när min man har semester. Det har varit så tråkigt och jobbigt för oss sista året och åren dessförinnan har vi inte tagit ut så mycket semester tillsammans. Vi har varit lediga om lott för att barnen inte skulle behöva vara ensamma på sommarlovet. Rehabkoordinatorn tyckte att det skulle gå bra det med. Jag blev inte erbjuden någon antidepressiv medicin som jag hade trott, men fick fylla i ett par testformulär.

Dagen efter, i fredags träffade jag min chef på jobbet och pratade med henne om detta. Hon tryckte också på arbetsträning för att det skulle vara helt kravlöst för mig. Jag ändrade mig och höll med henne faktiskt. Annars är jag ju rätt sugen på att få lite lön snart. Jag fick också reda på min nya lön som hade ökat lite grann. Det lär väl ta några år nu innan den kan komma upp nåt större. Så jag gick från mötet väldigt nöjd och glad.

Jag hade tänkt åka hem och vila direkt efteråt men bestämde mig precis som jag måste välja att blinka höger eller vänster om jag skulle hem eller till affären, att åka och köpa lite nya kläder. Jag måste ju ändå ha det både till begravningen och tills jag börjar jobba. Jag övertrasserade både lönekontot och min energi för dagen. Men det kändes väldigt bra och jag hade tur och hittade både skor, byxor och överdelar som jag gillade!

Jag älskar lukten av varma tallträd och kottar på stigen. Bild från helgens promenad. 

När jag kom hem var det väldigt svårt att tänka. Det blir alltid så när jag har överansträngt mig. Jag tycker att jag märker allt tydligare att jag har brister eller skador på hjärnan. Det är kanske för att jag gör mer saker nu. Jag glömmer och tappar bort saker ur minnet hela tiden. Alltså även, eller faktiskt, särskilt viktiga saker. Förr kunde jag prioritera att minnas de absolut viktigaste sakerna i alla fall, nu fungerar det inte alltid. Jag kommer att få svårigheter i arbetet på grund av mitt dåliga minne.

Jag känner mig inte helt okej för 25%, hade velat ha lite mer energi. Jag tror att all min energi kommer att gå åt till jobbet nu i början i alla fall. Jag vill så gärna orka med mer varje dag. Det är så tråkigt att ägna så mycket tid år att vila och vara trött.

Nu ligger jag och vilar så att jag ska orka köra till idrottsaktiviteter. Jag har fått lagad mat av min man. Innan det gick jag en bra promenad med stavar. Jag målade en kort bit av husgrunden. Ett litet lagom projekt jag startade för ett tag sedan. Jag gillar att vara ute och vädret är ju underbart nu. Sedan älskar jag när vi hinner göra något som bär oss framåt, inte bara upprepande, upprätthållande verksamhet som städ och disk.

Helgen var fin. Jag gick nån mer promenad själv också. Vi var hemma tillsammans och satt ihop på altanen vissa stunder. Jag och döttrarna handlade kläder till dem på lördagen. Det var länge sedan. Vi fikade också mitt i så jag fick sitta ner. Men den utflykten tog helt och hållet lördagens energi som var slut klockan två. På återseende!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *