Jag jobbar 25 % nu.

Favoritstället vid sjön.

Tänk om jag hade kunnat skriva att jag känner mig piggare nu! Varför är det så svårt att behålla lite energi. Det är nu 5 månader sedan jag skrev här på bloggen. Jag har under denna tid arbetstränat och varit ledig. Arbetsträningen fungerade inte bra kan man väl säga. Jag orkade inte fullt ut. Den förlängdes samtidigt som jag fick ännu mer problem med min sömn.

Sömnproblemen var inte av denna värld. De kändes inte stressrelaterade som tidigare. Detta var något helt nytt. Jag somnade bra och gott. Men bara efter 10 minuter kunde jag vakna med ett ryck. Jag var helt klarvaken och blev ofta kokvarm i kroppen en kort stund efter uppvaknandet. Så här höll det sedan på hela natten till kanske fyra, halv fem på morgonen för då sov jag ofta djupt. En natt gick jag upp och satte mig i köket och tittade på klockan. Den var halv ett och jag hade vaknat 10 gånger redan. Helt tokigt!

Oftast var det lätt att somna om efter mina uppvaknanden. Jag måste säga att jag blev väldigt bra på det. Jag använde en speciell teknik. Jag tänker att jag andas in genom den ena näsborre och ut genom den andra. Jag ser det för min inre syn och tänker samtidigt orden; andas in, andas ut. Det fungerar för det mesta.

Jag blev för klarvaken vid 2-3 tillfällen varje natt och fick gå upp och hitta på något åt göra. Efter någon vecka förstod jag att detta inte skulle gå över och började räkna mina uppvaknande. Jag hamnade mellan 10-18 gånger per natt fram till  klockan fyra och det började kännas som ren tortyr. Dessutom varje, varje natt. Det hände inte en enda gång att jag sov en natt. Jag blev bara ännu mer utmattad. Dagarna blev som grå töcken. Dimma.

En natt sökte jag förtvivlat på nätet efter sömnproblem med många uppvaknande och fick tillslut svaret. Klimakteriet och mina hormoner. Min hjärna kunde inte trycka ner sig i sömn hela natten. Det kändes precis som om det stämde. Något var fel i min hjärna. Många uppvaknanden och samtidigt värmeökning i kroppen. Jag fick känslan av att vilja kliva ut genom dörren och ställa mig barfota i gräset för att kyla ner mig. Jag svettades inte på nätterna vilket verkade vara det vanligaste. Men jag har mina svettningar på morgon och förmiddag istället.

Jag vände mig till min rehabkoordinator med en önskan om att få medicinering för klimakteriebesvär. Kom senare till doktorn och fick min medicin. Östrogen och progestron i samma tablett. Efter 2-3 veckor började jag sova. Jag kunde till och med sova en timma på dagen ibland. Helt fantastiskt! Så nu sover jag ganska bra. Vaknar några gånger varje natt och har ibland någon natt med större problem. Jag har dessutom nästan helt slutat att bita ihop tänderna. Det är sådan skillnad nu.

Men en jobbig sak var att min läkare ”tvingade” mig att arbetsträna vidare på 25% när jag bad om att få bli helt sjukskriven en eller två veckor för att hämta upp  mig och sova. Det var då när det var som värst med sömnproblemen.  Jag hängde ju knappt ihop. Det gjorde mig både ledsen och arg. Jag kände mig också sviken av systemet. Det hade sagts tidigare av både försäkringskassa och läkare att det är bara att backa med arbetsträningen om den inte fungerar eller om det är för tidigt. Men det gjorde det verkligen inte. Jag bad läkaren snällt och frågade om hon verkligen tyckte att jag skulle fortsätta när jag var i så dåligt skick. Mina diabetesvärden och mitt blodtryck var så höga dessutom. Vad skulle jag göra på jobbet och vad skulle det tjäna till?! Helt obegripligt.

Jag ringde försäkringskassan och sa att jag ville börja jobba 25 %. Det var ingen osanning för jag visste att får jag bara sova så klarar jag att börja jobba sedan. Det fick jag göra och sedan tog jag semester en vecka. Jag sov jättebra den veckan. Hämtade massor av kraft.

Första arbetsdagen gick jättebra. Inför andra dagen sov jag knappt på grund av stress. Tredje dagen gick och helgen kom. Helt förlamad av trötthet både lördag och söndag. Jag gjorde ingenting hemma på hela veckan. Kände mig aldrig riktigt vaken. Andra veckan var nästan likadan men lite, lite bättre. Jag fick en dag på helgen då jag orkade göra lite hemma.

På arbetet går det mycket bra förutom att jag är väldigt rörig. Men jag klarar att göra jobbet och det känns roligt. Jag känner mig välkommen och uppskattad av kollegor och chef. Det är inte precis som vanligt men det går bra när jag är där men sedan är min energi helt slut. Nu är jag inne på tredje veckan och den är bättre. Jag går fortfarande på akupunktur. När jag hade mina värsta sömnproblem var det dessutom uppehåll med akupunkturen i 4 veckor. Otur! Det ska bli intressant att se om jag orkar stanna till på apoteket efter jobbet i morgon. Det har varit mitt mål varje dag i 3 veckor men jag har hittills inte orkat utan kört raka vägen hem. Jag behöver mediciner. Vi får se! Ha ha.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *